I de flesta studier om ungdomars spelande har man gjort separata analyser av flickor och pojkar. Resultaten visar genomgående att pojkar och flickor i västvärlden skiljer sig åt markant avseende spelvanorna.

Pojkar börjar spela i en yngre ålder och spelar därefter oftare, för mer pengar och under längre tid än vad flickor gör. Detta gäller även för svenska och norska pojkar.

I CAN:s skolundersökningar från 2010 framgår att inga flickor i årskurs 9 uppger att de spelar så regelbundet som flera gånger i veckan på något spel, medan det för varje spelform är ett par procent av pojkarna som spelar flera gånger i veckan.

Dessutom väljer flickor och pojkar att satsa sina pengar på olika typer av spel. Pojkar spelar generellt mer på riskabla spel, så som vadslagning om sport, medan flickor väljer exempelvis lotterier. Detta gäller även svenska ungdomar där pojkar i högre utsträckning än flickor väljer sportspel som Oddset och Stryktipset samt spel på internet.

Studier från västvärlden visar att spel om pengar är vanligt förekommande bland barn och ungdomar. Av ungdomarna i Europa, Australien och Nordamerika har 60-90 procent någon gång satsat pengar i spel. Ungdomar spelar dock fortfarande mindre än vuxna, och även om de flesta har provat är det relativt få som spelar regelbundet.

I Nordamerika har man sett en ökning av spelandet bland unga under 1980- och 90-talen. I Sverige har man endast följt ungdomars spelvanor under 2000-talet, och under denna period har spelandet vare sig ökat eller minskat. Undersökningarna visar också att ungdomar spelar på de spel som är tillgängliga för dem, oavsett om dessa är tillåtna för dem eller inte. För barn och ungdomar är chansen att vinna och risken att förlora pengar en viktig motivator till att välja att spela eller att avstå, men spel är också något som uppfattas som spännande och roligt, ett nöje och ett tidsfördriv.

Barn blir vanligen introducerade till spel av sina föräldrar och spelar oftast tillsammans med sin familj. och när de blir äldre med sina vänner. För en del ungdomar kan spelandet tjäna som en flykt undan problem och bekymmer, ett sätt att tänka på något annat eller att avskärma sig från oroskänslor och tråkiga tankar. Många barn och ungdomar har svårt att förstå begrepp som slump, öde, chans, sannolikhet, vinstchans och vinststorlek, begrepp som är nödvändiga att kunna skilja på för att förstå villkoren bakom spel.

Spel appellerar starkt till magiskt tänkande, de flesta har någon gång tänkt att "om jag inte tittar på tärningen kommer det att bli en sexa" eller liknande. För yngre barn är det naturligt att de tror att de kan påverka skeenden och företeelser helt utanför deras kontroll. Barn kan därför anses vara sårbara konsumenter vad gäller spel, inte minst för att de flesta som i dag växer upp är vana vid TV- och datorspel som de kan öva sig i och bli skickligare på, vilket kan förleda dem att tro att detta även gäller för penningspel. Vissa aspekter i hur spelen är utformade kan öka motivationen till att spela.

Dessa aspekter är sådana som i stor utsträckning kan associeras till magiskt tänkande kring spel, illusion av kontroll över spelet eller att spelaren kan vinna genom sin skicklighet. Pojkars och flickors spelvanor skiljer sig åt i flera avseenden; pojkar spelar i tidigare ålder, mer ofta, under längre tid och för mer pengar än vad flickor gör. De väljer också i högre utsträckning än flickor mer riskabla spel.