En vanlig kortlek innehåller femtiotvå spelkort med tretton kort vardera av symbolerna/färgerna:  spader, klöver, ruter och hjärter.

Få symboler är så välkända över hela världen som dessa fyra spelkortsfärger, och få fritidsredskap används så flitigt som spelkorten, både i spel och i politikers maktspråk. Och detta har pågått i drygt sexhundra år!

Samtidigt finns det en rad varianter av kortlekar — med olika utseenden, olika antal kort, olika användningsområden. En kortlek är praktiskt taget alltid ett redskap för sällskapsspel men den kan också vara ett konstverk.

År 1377 fick en schweizisk munk en kortlek i sin hand. Han hette Johannes från Rheinfelden. För honom var kortleken en nyhet. Ute i Europa hade kortlekar och kortspel förekommit ett tag, de nämns först i Spanien 1371 som "naipes", ett arabiskt ord som fortfarande gäller i spanskan.

Johannes studerade kortleken och beskrev den på tvåhundra tättskrivna sidor medeltidslatin. Hans kortlek innehöll 52 kort med fyra olika symboler. Det var tretton kort i varje symbolserie och av dem hade tio kort olika antal symboler från en till tio och tre visade kungar och deras närmaste rådgivare. Hur symbolerna såg ut beskrev han tyvärr inte, han klistrade in spelkort i stället.

Kortleken har alltså i princip sett likadan ut i över 600 år, även om utformning och framställningsteknik har förändrats och något kort har tillkommit (jokern på 1800-talet). Vår vardagliga kortlek har gamla anor.

Låt oss alltså titta närmare på vår moderna kortlek.

Av de 52 korten är 26 kort svarta: spader och klöver, och 26 röda: hjärter och ruter. I varje "färg" finns tretton kort, som har olika valörer, dvs, olika många "prickar". Esset (markerat på kortet med E eller A), med en symbolprick på, kan vara värt 14 eller i, det kan ha högst eller lägst värde. När man i tur och ordning lyfter en bunt kort ur leken för att se vem som får högsta kortet, då gäller alltid esset som lägsta kort, som en etta. Så var det från början i kortspelshistorien.

Kungen (K) är i många spel värd 13 poäng, damen (D) 12 och knekten (Kn) 11. Dessa kort kallas figurkort, bildkort eller klädda kort, ibland målare eller matadorer. Ess, kung, dam och knekt kallas honnörer i t.ex bridge. Övriga kort, 10-2, är hackor, sifferkort, nummerkort eller lanor/lankor (lank är en svag dryck).

En god fråga är om alla sifferkort är "lankor". Man tänker gärna på historien om damen som frågade gossen på gatan om han gick i skolan:

— Nej.

— Kan du läsa?

— Nej.

— Kan du skriva?

— Nej.

— Kan du räkna?

—Ja, sju, åtta, nio, tio ...

— Varför börjar du på sju?

—Jo, hos oss kastar vi alltid lankorna.

Jokern har i vissa spel en efter spelarens godtycke varierande färg och valör, som ett vilt kort. En tennisspelare kan få "a wild card" i en turnering, han behöver då inte kvalspela in. Om de exempelvis spelar texas hold'em på nätet så finns det förstås inga jokrar, vilket är en ovanligt inslag överhuvudtaget på kasinos på nätet (meddelande mig gärna om du vet något kortspel online som innefattar jokrar, det skulle vara intressant att veta.)