En vanlig kortlek innehåller femtiotvå spelkort med tretton kort vardera av symbolerna/färgerna:  spader, klöver, ruter och hjärter.

Få symboler är så välkända över hela världen som dessa fyra spelkortsfärger, och få fritidsredskap används så flitigt som spelkorten, både i spel och i politikers maktspråk. Och detta har pågått i drygt sexhundra år!

Samtidigt finns det en rad varianter av kortlekar — med olika utseenden, olika antal kort, olika användningsområden. En kortlek är praktiskt taget alltid ett redskap för sällskapsspel men den kan också vara ett konstverk.

År 1377 fick en schweizisk munk en kortlek i sin hand. Han hette Johannes från Rheinfelden. För honom var kortleken en nyhet. Ute i Europa hade kortlekar och kortspel förekommit ett tag, de nämns först i Spanien 1371 som "naipes", ett arabiskt ord som fortfarande gäller i spanskan.

Johannes studerade kortleken och beskrev den på tvåhundra tättskrivna sidor medeltidslatin. Hans kortlek innehöll 52 kort med fyra olika symboler. Det var tretton kort i varje symbolserie och av dem hade tio kort olika antal symboler från en till tio och tre visade kungar och deras närmaste rådgivare. Hur symbolerna såg ut beskrev han tyvärr inte, han klistrade in spelkort i stället.

Kortleken har alltså i princip sett likadan ut i över 600 år, även om utformning och framställningsteknik har förändrats och något kort har tillkommit (jokern på 1800-talet). Vår vardagliga kortlek har gamla anor.

Låt oss alltså titta närmare på vår moderna kortlek.

Av de 52 korten är 26 kort svarta: spader och klöver, och 26 röda: hjärter och ruter. I varje "färg" finns tretton kort, som har olika valörer, dvs, olika många "prickar". Esset (markerat på kortet med E eller A), med en symbolprick på, kan vara värt 14 eller i, det kan ha högst eller lägst värde. När man i tur och ordning lyfter en bunt kort ur leken för att se vem som får högsta kortet, då gäller alltid esset som lägsta kort, som en etta. Så var det från början i kortspelshistorien.

Kungen (K) är i många spel värd 13 poäng, damen (D) 12 och knekten (Kn) 11. Dessa kort kallas figurkort, bildkort eller klädda kort, ibland målare eller matadorer. Ess, kung, dam och knekt kallas honnörer i t.ex bridge. Övriga kort, 10-2, är hackor, sifferkort, nummerkort eller lanor/lankor (lank är en svag dryck).

En god fråga är om alla sifferkort är "lankor". Man tänker gärna på historien om damen som frågade gossen på gatan om han gick i skolan:

— Nej.

— Kan du läsa?

— Nej.

— Kan du skriva?

— Nej.

— Kan du räkna?

—Ja, sju, åtta, nio, tio ...

— Varför börjar du på sju?

—Jo, hos oss kastar vi alltid lankorna.

Jokern har i vissa spel en efter spelarens godtycke varierande färg och valör, som ett vilt kort. En tennisspelare kan få "a wild card" i en turnering, han behöver då inte kvalspela in. Om de exempelvis spelar texas hold'em på nätet så finns det förstås inga jokrar, vilket är en ovanligt inslag överhuvudtaget på kasinos på nätet (meddelande mig gärna om du vet något kortspel online som innefattar jokrar, det skulle vara intressant att veta.) 

En av de vanligaste frågorna om poker (NLH) som jag får är hur man vet hur man ska agera innan floppen. Rent generellt brukar jag rekommendera nybörjare att hålla sig till  spelets tio bästa händer och lägger alla andra.

Topptiostarthänderna är, i ordning efter hur löftesrika de är inbördes: A-A, K-K, Q-Q, A-K, J-J, 10-10, 9-9, 8-8, A-Q och slutligen 7-7.

Erfarenheten har visat mig att dessa är de starkaste starthänderna i hold'em. Denna "överlevnadsstrategi" för nybörjare är avsedd att hålla dig kvar i partiet medan du lär dig de mera finessartade tekniker som krävs för att kunna vinna pengar i hårdare partier eller för att vinna ännu mer pengar i lättare partier. Och i en del partier räcker just den här strategin till för att bli en vinnare.

Med enbart den här tålamodskrävande strategin, och knappast mycket mer av pokerlärdom, klarade jag av att sopa rent i partierna i Madison. Vad som inträffar när du konsekvent bara spelar topptiostarthänderna är att dina motståndare börjar bli rädda för dina betar och höjningar, eftersom de märker att du alltid spelar utifrån en styrkeposition.

Denna rädsla ger dig utrymmet att i fortsättningen använda några andra manövrer, när du har tagit till dig de fördjupande och mera avancerade råd som jag kommer att ge dig senare. Med andra ord lär du dig den rätta grunden genom "topptiohandstrategin". Du kommer att behöva denna grund när du utökar din arsenal med fördjupad och avancerad strategi, eftersom det i hårdare partier inte kommer att räcka med att spela supertight för att ta hem potterna: de bra starthänderna får du inte tillräckligt ofta, och — vad kanske viktigare är — du riskerar att bli aningen för förutsägbar.

Om du bryter ned limit hold'em i dess grundläggande element, rekommenderar god spelteori att du inväntar starka starthänder innan du ger dig in i en giv, eftersom mörkarna är tämligen små i relation till pottstorlekarna, såvida du inte sitter med i ett mycket tight parti (vilket är ovanligt i låglimit).

Det kan förefalla en smula tråkigt att enbart spela dessa topptiostarthänder: när allt kommer omkring spelar de flesta poker bara för att ha trevligt och umgås — för underhållningens skull, med andra ord. Kör för det, men om du vill vinna pengar måste du visa upp tålamod och underhålla dig själv på annat sätt. Och hur underhållande är det för övrigt att spela alla givar och förlora de flesta av dem?

Medan jag hållit på att lära ut grunderna i hold'em, har jag många gånger refererat till fördelen med att ha position. Att ha position i hold'em, det vill säga vara en av de spelare som agerar sist under en runda, är en stor fördel. Du kan luta dig tillbaka och vänta på att alla andra före dig ska agera. Om din motspelare betar och du är stark så kan du höja och i praktiken dubbla mängden pengar som åker in i potten och höja ut andra starka händer från potten genom att göra det dubbelt så dyrt för dem att syna.

Om din motspelare betar och du är svag, så kan du lägga dig. Om din motspelare checkar (i detta fall visar han svaghet gentemot dig) så kan du agera med din hand efter omständigheterna. Genom att agera sist får du en bättre känsla för styrkan hos dina motspelares händer. 

Fördelen av position när du spelar kort är helt enkelt fördelen av mer information. 

De flesta av dagens spelare missförstår poker i allmänhet ochb spelteori i synnerhet. Låt oss vara uppriktiga: de flesta människor känner till poker från de spel om små insatser som de spelar nuförtiden (eller växte upp med) ihop med familjen och vännerna. I dessa privata partier om små insatser spelar turen ofta en betydligt större roll än skickligheten.

Pengarna som vinns eller förloras i hemmamiljö tenderar att vara betydelselösa, och alla vid bordet stannar nästan alltid kvar hela vägen till visningen. Dealer's choice-spelen är ofta udda och till och med bisarra varianter (ofta roliga) där till exempel tvåor, svarta kungar eller enögda knektar (eller allihop) är vilda, alltså får användas som jokrar. ett sådant parti skjuter deltagarna in sina pengar i mitten (i "potten") och hoppas på att få den bästa handen.

Oftast finns det inte mycket strategi eller tankeverksamhet inblandad. När kvällen går mot sitt slut verkar alla vara överens om att "Det gick bra för Peter ikväll!" Man hör inte någon som säger "Wow, Peter spelade otroligt bra ikväll. Honom är jag skraj för vid pokerbordet."

Ett skäl till att turen spelar en så stor roll i hemmapoker är att många av de färdigheter vi använder oss av i proffspartier inte tas i bruk i hemmapoker. Som ´ exempel är tre av de viktigaste yrkesknepen vi använder oss av tålamod när det gäller att bestämma vilka starthänder vi spelar, bluffande och att läsa folk. Tålamod är, precis som disciplin, en dygd på många områden i livet, och poker utgör inget undantag.

Det ligger i proffspartiers och tuffa höglimitpartiers natur att det är matematiskt korrekt att genast kasta många av händerna. Om du spelar för många händer (vilket är detsamma som att du spelar för många dåliga händer) i ett tufft parti, kommer du att upptäcka att du ofta "drar tunt", alltså försöker vinna genom att få vissa kort som det är ont om. Den enkla sanningen är att om du spelar för många händer i ett parti på proffsnivå kan du helt enkelt inte vinna, absolut inte i det långa loppet och sannolikt inte heller ens under en enda kväll, hur stor tur du än har.

Men spelar du många händer i hemmapoker kan det hända att du klarar dig bra ändå, eftersom pottstorleken i sig kan erbjuda dig odds som är tillräckliga för att dra till en hålstege (få in en 9:a, till exempel, till din hand med 7-8-10-J) eller en annan "svårträffad" hand.

Eftersom vi har yttrandefrihet har vem som helst rätt att säga (eller skriva) vad de vill vid pokerbordet, oavsett hur plumpt det kan vara. Enligt etiketten anses det både fult och amatörmässigt att svära för mycket eller att uppträda aggressivt mot någon. Detta kallas på engelska flaming och det kan ge efterverkningar.

Den första är att pokerrummen övervakar allting och vill det sig illa kan du bli fråntagen dina rättigheter att chatta eller förbjudas att spela överhuvudtaget. Andra spelare kan bli irriterade och ger sig den på att försöka trycka åt den de irriterar sig på så fort de får chansen. vissa fall är detta exakt vad vissa aggressiva och förolämpande spelare är ute efter. I dessa fall försöker spelaren ifråga få de andra spelarna vid bordet att tappa humöret så att de börjar spela sämre och tar sämre, mer emotionella beslut (istället för rationella).

Om detta är en bra eller dålig metod debatteras ofta men oavsett vilket så händer det så var på din vakt om du råkar ut för det. De riktiga problemen börjar när två eller flera spelare råkar i luven på varandra så ett riktigt ordkrig (eng. flame war) börjar. Detta har existerat lika länge som Internet och innebär i grund och botten varje form av hetsig diskussion via chatt eller e-post. Vid ett pokerbord online, börjar en spelare bli irriterad eller oförskämd vilket i sin tur irriterar några andra spelare och så är kriget igång.

Det kan bli ett tröttsamt ordkrig som pågår mellan spelarna. Vissa spelare tycker bara att det är irriterande, vissa andra tycker det är underhållande och andra bara ignorerar allting. Det bästa du kan göra i sådana fall är att helt enkelt undvika att delta i ordkriget överhuvudtaget. Det är dels en fråga om smak och uppförande, dels en fråga om att det är det mest praktiska.

Flame wars saktar ner spelet, det finns ingen anledning att fylla på mer bränsle. Hövlighet som strategi Nätpoker är fortfarande under utveckling, men det har funnits i flera år. Under den tiden har det hela tiden utvecklats för att göra spelet mer effektivt och roligt att spela. Det har varit lite av en "trial-and-error”-process, där innovationer har kommit och gått och de som varit bra snabbt har anammats av de olika pokerrummen på nätet.

Jag vet inte hur mycket du har löst om spelteorier, strategier och att vinna pengar genom att spela på nätet. Men om du har det, har du säkert stött på åsikten att man i poker - liksom i många andra kortspel - ska spela "aggressivt". 

Under mina år som nätspelare har jag också noterat hur många nybörjare misstolkat detta råd. För att spela aggressivt är inte detsamma som att spela som en ilsken galningen. Detta är nämligen inget med att vara aggressiv i ordets konventionella bemärkelse. Istället handlar det om att sätta press på andra spelare genom att själva AGERA - och på så vis kontrollera spelet. Motsatsen, att vara passiv, är därfören spelare som bara reagerar och aldrig agerar. 

Jag vill därmed också med emfas säga att du kan spela mycket aggressivt och samtidigt hålla huvudet kallt; och pulsen lugn. Faktum är att detta är en egeneskap som ofta skiljer vinnaren från förloraren. Att kunna kontrollera sina känslor och fortsätta spela bra spel även när turen inte står på din sida. Tålamod är en dygd - inte minst när du spelar på nätet. 

Att hitta låtsaspengarspelen i spelrummen på nätet borde inte vara alltför svårt. Detta är också en bra början om du är intresserad av att gambla på nätet som jag gör: att först och främst prova med spelpengar.

Beroende på vilken sajt du befinner dig på, kan du automatiskt hamna i låtsaspengardelen om du inte har något konto för riktiga pengar registrerat. Hur som helst behöver du inte oroa dig för att råka hamna i ett spel om riktiga pengar av misstag. Det är omöjligt att råka komma in på ett spel med riktiga pengar utan att först ha satt in riktiga pengar på kontot.

Olika pokerrum använder olika tekniker för att separera spelen med låtsaspengar från spelen med verkliga pengar. Pacific Poker, exempelvis, använder en ganska enkel metod. När du loggar in på den sajten, så väljer du om du vill spela för riktiga eller låtsaspengar. Detta är en ganska enkel och effektiv metod som effektivt tar bort eventuella tvivel om vilket spel du spelar. En vanligare lösning är att ha ett huvudfönster med tydligt markerade knappar eller flikar som låter spelarna växla mellan olika typer av spel. En fördel med detta är att du snabbt kan hoppa mellan olika områden och jämföra de olika spelen med varandra.

  Även om det finns mindre variationer, så verkar det som om den senare metoden håller på att bli standard bland kortrummen på nätet. Hos några få pokerrum, tar det lite mer tid att hitta borden med låtsaspengar. Istället för att gruppera alla bord med låtsaspengar på ett ställe, listas dessa tillsammans med borden som använder riktiga pengar, vilket kräver att man sorterar borden lite mer noggrant. Detta är ofta fallet på lite äldre pokersajter med äldre och enklare programvara och mindre finesser. Paradise Poker är ett exempel på detta. För att hitta borden med låtsaspengar, måste du bläddra bland alla bord på skärmen. Som standard sorteras borden efter nivåer, där de högsta/dyraste borden visas överst. Du måste bläddra igenom alla bord med riktiga pengar innan du hittar borden med låtsaspengar längst ner.

Notera att borden med verkliga pengar också oftast har rejält låga nivåer. Exempelvis finns det .02/.04-limit Hold 'Em. Dessa nivåer kallas ibland för microlimit-spel, och de är ofta perfekta för nybörjaren när man ska spela för riktiga pengar. Även om du försöker är det svårt att förlora sparkapitalet på ett .02/.04-bord. Jag ska återkomma mer om hur dessa låga nivåer påverkar spelet och hur du bör tänka när du agerar. See ya!

Spelettikett består i att inte spilla ut drinken över pokerbordet och att åtminstone försöka svära med lite finess.

  Skämt åsido så finns det några grundläggande regler om hur man ska uppföra sig vid pokerbordet som man bör känna till. Det är traditioner som etablerats genom spelets långa historia och de flesta av dem gäller både när man spelar poker på ett vanligt kasino och när man spelar poker på nätet. Några av dessa regler är ganska allvarliga på så sätt att de direkt relaterar till spelet, exempelvis att diskutera en hand som håller på att spelas. Andra regler finns för att hålla ordning på spelet.

På den gamla "goda" tiden kunde dåligt uppförande leda till att du fick en kula i magen. Så det brukar löna sig att inte bråka. Citatet av den brittiske författaren Quentin Crisp innehåller ett visst mått av sanning. Gott uppförande är ofta dolt i vackra lögner. När du gratulerar en motståndare som precis har slagit din hand med ett mirakelkort på sista rundan, är det förmodligen så att du egentligen inte menar det. Vad du egentligen skulle vilja säga är troligtvis något helt annat.

Men för att följa reglerna och behålla din värdighet så uppför du dig uppfostrat. Nh är en akronym som du kommer att se mycket av när du spelar poker online. Den betyder "Nice hand" (ungefär bra hand). Vad den egentligen betyder är dock: "Ditt lyckliga svin, du skulle inte ha vunnit den där handen. Du vet, jag vet det, nollan på stol sex vet det också, och jag kommer att krossa dig när jag får chansen".

Tjänare främling, chatt och snack vid borden

Seden att chatta vid bordet har funnits lika länge som det har funnits poker. Spelen är till sin natur socialt konstruerade, och spel med flera spelare som poker i ännu högre grad. När du har nio spelare som sitter runt ett bord och stirrar på varandra är det vanligt att konversationer startas. I poker så är det emellertid så att konversation och chatt blir lite mer komplext. Eftersom poker innehåller sådana delar som bluffning, psykning och förvillande spel så kan själva chatten som sådan ha strategisk betydelse för spelet.

Det innebär att vad du säger vid pokerbordet och hur du säger det, kan vara bra, fult eller elakt beroende på situationen. Det finns inga skrivna regler här, men vissa rekommendationer har växt fram genom årens lopp. Nätpokern med sina skrivna istället för talade ord, gör att dessa rekommendationer gäller även för Internet. Tre generella termer har blivit vanligt använda när det gäller vanliga samtal. Chatt är den bredaste och säkraste termen.

Att chatta innebär i grund och botten vanliga frågor och diskussioner som kommer upp när man spelar. "Var kommer du ifrån?", "Såg du turneringen igår?" eller "Jag tror Malmö vinner."

På nätet chattar man genom att skriva i det speciella textfält som brukar finnas undertill i programmet man använder. På nätet kommer du att upptäcka att nivå och innehåll på chatten varierar rejält mellan olika spel och spelare. Ibland kan en hel turnering spelas utan att någon skriver ett ord. Vid andra tillfällen, chattas och skämtas det så mycket att själva pokern i sig hamnar i skymundan. Det normala brukar vara någonstans mittemellan.

Chattningen kan lägga till ytterligare en dimension till nätspel, om inte annat för att du har något att göra när du har slängt dina kort och väntar på nästa hand. Ofta är de spelare som deltar spridda över hela världen vilket gör att det kan uppstå intressanta konversationer.