Senaste inläggen

Av Johan Svensson - 8 december 2013 12:45

Vi börjar med en verklig giv som jag bevittnade, mellan Daniel Negreanu och den tvåfaldige världsmästaren Johnny Chan, på Taj Mahal i Atlantic City i mästerskapstävlingen med ett inköp på 7 500 kronor. Med mörkarna på kr400—kr800 och med mer än 12 000 kronor framför sig öppnade Johnny potten med en bet på 2 600 kronor och med A-K på handen.


Daniel synade på de 2 600 med 6-7 och floppen kom nu med 7-7-4. . (Daniel floppade en triss i sjuor!) Johnny öppnade med en liten bet (2 000 kronor) efter floppen, och Daniel gjorde en liten höjning (3 000). Efter att ha studerat situationen ett tag gick Johnny all-in, och Daniel sade snabbt: ”Jag synar.”


Det slutade med att Daniel slog ut Johnny i den här given, och en chockad Johnny sade några minuter senare till mig, när jag kommit fram till honom för att visa min sympati: ”Kan du fatta den där grabben?” I det här fallet investerade Daniel 2 600 kronor för att vinna mer än 12 000 om han träffade. Hans kopplade kort i färg fungerade som en dröm.


Nackdelen med att spela så här är förstås att du kommer att försätta dig i en mängd ohållbara situationer. Vad ska du ta dig till när floppenblir 2-3-8 ? Du har floppat topparet, vilket är ganska kraftfullt, men vad händer om din motspelare har J-J i hålet? Svar: Du kanske förlorar en massa marker! Faktum är att om du inte ser upp, så kan du förlora alla dina marker i den här situationen. Du kan därför förvänta dig att ditt spelkapital pendlar rejält när du spelar poker på det här sättet.


När jag såg Daniel Negreanu använda den här taktiken i VM gick hans markerstapel upp till 450 000 kronor (vilket gjorde att han ledde turneringen) och sedan ned till 70 000 och därefter upp till 700 000 (då han var i ledningen igen!) och sedan ned till 170 000 kronor! Upp och ned, upp och ned, så gick det för Daniel i detta VM. Han är en lysande NLH-spelare, men sådana pendlingar kan helt enkelt inte vara bra. Låt oss återvända till exemplet ovan för ett ögonblick.



Varför blev Johnny chockad av Daniels spel i den giv du här fick ta del av? 

För att Daniel riskerade nästan 20 procent av sitt eget kapital före floppen med en svag hand. Detta var helt enkelt en för stor andel av hans marker att riskera på en sådan hand. Om du vill ge dig på att spela på det här sättet, så försök att inte riskera mer än 7 procent av dina marker före floppen med sådana kopplade kort i färg. Att spela kopplade kort i färg kräver en excellent läsning av dina motspelare, så att du inte hamnar i trubbel när du får en halvbra träff med några av dessa händer.


Innan du ger dig på denna taktik, så vissa dig om att du läser dina motståndare nästan perfekt. Jag skulle aldrig rekommendera den här teorin för någon novis eller ens en spelare på fördjupningsstadiet!

Av Johan Svensson - 12 november 2013 18:45

Jag gillar rent generellt att spela konservativt och hänga med i ett NLH-parti eller en turnering, tills jag känner blodvittringen eller det inträffar en bra situation för mig. Jag väntar på att markerna ska komma till mig. Till slut kommer mina motspelare att börja göra misstag som jag kan dra fördel av.


När jag bedömer att tiden är mogen, kommer jag att börja göra en del manövrer. Jag kanske synar någon med en svag hand när han bluffar, eller så bluffar jag någon när jag anar mig till svaghet. Jag kanske till och med försöker rigga en fälla mot någon när jag har ”nötterna” (the nuts som det heter på engelska), alltså oslagbara kort, men normalt betar jag med sådana kort för att ge någon annan chansen att krossas av mig i en pott.


 



I den giv som jag nämnde ovan, där jag floppade en triss i ess, betade jag stort efter floppen innan jag blev checkhöjd! De flesta spelare skulle inte ens drömma om att beta på ett par i ess i denna situation. Om mina motståndare börjar spela för tight börjar jag höja i varje pott för att stjäla en del marker, i synnerhet när det finns en ante att stjäla och inte bara mörkarna. (En ante används normalt inte i hold’em men tillkommer i senare rundor i hold’em-turneringar och ibland i sidopartier med höga insatser.)


Jag spelar NLH på känsla, med en del disciplin, för att försäkra mig om att jag kommer att hänga med ett tag. Och jag förlitar mig obetingat på min förmåga att läsa andra. Om de klipper till, så klipper jag tillbaka. Om de sänker garden, så nitar jag dem. Jag lutar mig tillbaka och iakttar vad de andra håller på med, och gör sedan justeringar i mitt spel. Ibland spelar jag i min stil, och ibland spelar jag i en stil som baserar sig helt och hållet på mina motståndares spelstilar.

Av Johan Svensson - 10 oktober 2013 07:30

Ända sedan jag började spela NLH har jag införlivat en liten lek där jag försöker att gissa exakt vilka två kort en motspelare har i hålet. Jag kan vanligen begränsa det till bara ett fåtal möjligheter, och enstaka gånger har jag högt vågat mig på en gissning när jag känt mig säker på saken.


Tänk som jag skrämt upp de andra spelarna när jag gissat på min huvudmotståndares Q-Q och han har vänt upp sina två damer och sagt: ”Hur i hela fridens namn gör han det där?” Hur i hela fridens namn gör jag då det där?


Jag kan göra det eftersom jag tillämpar observation, logik och slutledningsförmåga medan jag deltar i spelet. När någon väl har agerat med sin hand tre eller fyra gånger, har jag fått mängder med information. Hur betade han med den före floppen?


Hur mycket betade han, och vad verkade han vilja att motspelarna skulle göra i den här given? Verkade han svag eller stark? Precis hur svag eller hur stark verkade han? Vad satt han med förra gången han agerade så här? Hur förändrade floppen hans uppförande? Försökte han sig på något skådespeleri som jag kunde genomskåda? Och naturligtvis spelar korten på bordet en stor roll för mina bedömningar.


Vanligen hjälper mig all information som jag samlar in på det här sättet att skapa en inre bild av min motspelares hand. Jag har dessutom välsignats med ett utmärkt pokerminne (jag minns fortfarande givar som jag spelade för 17 år sedan, samt alla detaljer – inte bara givar från igår eller i förrgår), och allt detta bidrar också till processen.




Så jag kan begränsa det till låt oss säga ett par i tior, knektar eller damer. Sedan tänker jag ytterligare några sekunder medan jag finslipar min gissning med ledning av hur min motspelare har agerat tidigare under en giv som jag har bevittnat.


Till slut kastar jag fram min gissning:Du har ett pocketpar i damer i hålet, eller hur?” Jag blev så bra på det här lilla knepet att under en lång tid upphörde andra spelare med att försöka bluffa mig. (Det var väldigt trevligt för mig, men å andra sidan avslöjade jag inte heller någon annans bluffar!)




Att försöka bestämma sig för vilka kort din motspelare sitter med är en utmärkt lek medan du spelar poker, och den kommer att göra oändligt mycket för din läsförmåga. Om det till att börja med går dåligt för dig, så bekymra dig inte — dina läsningar kommer att bli bättre och bättre.


Övning ger färdighet! Daniel Goleman påstår i sin bok EQ: Emotional intelligence att ”vissa stjärntalanger” går att lära sig”. (Goleman anser att många av de talanger som har gjort vissa människor mycket framgångsrika kan studeras och läras in.) Jag anser att detta med att läsa människor är en ”stjärntalang” (ett karaktärsdrag) som går att lära sig, även om jag medger att vissa kan komma längre än andra.

Av Johan Svensson - 6 september 2013 19:45

I dag så är det vanligt att nästan varje kasino på nätet vill att du hämtar hem och installera någon form av programvara för att kunna spela på saiten. Det finns undantag där kortrummet erbjuder en webbaserad variant av spelet vilken i stora drag fungerar som så att du spelar direkt i webbläsaren, som Chrome, IE eller Firefox.


Detta val finns oftast för att det ska vara enklare att spela eller för det ska vara möjligt för användare med andra operativsystem än Windows. Vad programvaran i grund och botten gör är att se till så att mycket av det som krävs för att kunna spela körs lokalt på din dator. Det är samma filosofi som används i de flesta andra applikationer på Internet med flera användare, framför allt spel. Genom att se till att applikationerna körs lokalt, minskas belastningen på servern och spelen går snabbare.


Genom att använda programvara på klienterna, blir säkerheten högre. Alla stora sajter använder kryptering för att skydda den information som flyttas mellan sajten och det lokala programmet. Detta är anledningarna till att man använder sig av program som installeras lokalt på klienterna. Att hämta hem och installera ett sådant program är lika enkelt som att lägga 7-2 i olika färger. Det ligger i pokerrummens intresse att göra denna process så enkel och smärtfri som möjligt och det är också vad de i de allra flesta fall lyckas med.


Även om du använder en uppringd anslutning brukar det bara ta några minuter att ladda hem det program du behöver. Naturligtvis är all programvara gratis. Du vet förmodligen hur detta fungerar: klicka på länken för att hämta hem programmet. Den finns säkert på flera olika ställen på hemsidan.


 


Beroende på vilken webbläsare du använder kommer en eller flera dialogrutor att visas där du bara följer instruktionerna för att hämta hem programvaran. Kasinot som du hämtar programvaran ifrån, erbjuder säkert också steg för steg-instruktioner om du behöver detta.


Eftersom nedladdningsprocessen kan variera lite beroende på vad det är för sajt så kan du läsa dessa om du råkar ut för problem. När du väl har laddat ner programmet, finns det ytterligare instruktioner för hur du installerar detsamma. Ånyo är det bästa att du följer instruktionerna för hur det går till.


Ofta visas en dialogruta när du har laddat ner programmet som frågar om du vill installera detsamma. (Har du problem med nedladdningen eller installationen av programmet så kan du läsa hjälpfilerna hos kasinot för mer information.) När programvaran väl är installerad, drar du igång den som vilket annat program som helst, genom att dubbelklicka på ikonen på skrivbordet eller genom att välja den från Startmenyn i Windows. Många av programmen innehåller också en automatisk uppdateringsfunktion.


Det är ett smidigt och bekvämt sätt att garantera att du alltid har den senaste versionen av programmet installerat. Om det finns en uppdatering tillgänglig, känner programmet av det och installerar uppdateringen automatiskt.

Av Johan Svensson - 8 augusti 2013 14:45

Satsningsrundorna: Efter att mörkarna har satsats får varje spelare två mörka kort, även kallade hålkort, från den som ger. Detta är din starthand. Spelaren till vänster om den stora mörken börjar satsningsrundan. Just den positionen kallas även ”Under the gun”. Varje spelare som står på tur har möjlighet att satsa.


Hur mycket du kan satsa beror på vilka satsningsnivåer som används på bordet. I ett limit-spel är insatsen begränsad till den lägre av insat-serna i satsningsstrukturen. Så i vårt 2/4-spel är storleken på det man satsar under den första rundan 2. Det man har att välja mellan när det är ens tur är att lägga sig, syna eller höja. I ett nätspel visas dessa alternativ som klickbara knappar när det är din tur. Du kan läsa mer om mörkar på den här sidan


Dessa knappar ändras beroende på situation och vad spelaren innan dig gör. När den första rundan börjar så har exempelvis den första spelaren möjligheten att syna storleken på den stora mörken att höja den eller att lägga sig. Låt oss anta att den spelaren väljer att höja till 4. Spelarna som följer har nu möjlighet att syna den nuvarande insatsen (4), höja den igen (6) eller lägga sig. Satsningen fortsätter på detta vis runt bordet i medsols riktning tills alla spelarna antingen har lagt sig eller satsat samma summa.


I limit-spel brukar antalet satsningar per runda eller varv, själva taket, vara begränsat till fyra. Detta innebär den första satsningen plus tre höjningar. Efter att en runda har nått fyra satsningar kan spelarna efter det bara syna eller lägga sig. Så om vi återvänder till vårt exempel innebär det att det inte går att satsa mer än 8 i första rundan, den initiala insatsen på 2 plus tre höjningar å 2. Det finns några undantag från detta och några varianter i vissa kortrum. Det finns till och med några som anser att det inte är helt klart vad som egentligen innebär fyra satsningar. Räknas den stora mörken som den första satsningen eller är det den första synen av den stora mörken? I de allra flesta fall så fungerar dock satsningen och antalet satsningsrundor.


Den andra satsningsrundan fungerar på samma sätt som den första, förutom det att eftersom det inte finns några mörkar så har spelarna möjligheten att checka. Att checka innebär att man inte satsar något och låter turen gå vidare till nästa spelare. Möjligheten finns att alla spelarna passar under en runda och det händer också med jämna mellanrum. När så är fallet görs inga insatser den rundan, och spelet går vidare till nästa runda. Satsningen inleds av spelaren direkt till vänster om dealer-knappen. I limit-spel är storleken på satsningen begränsad till samma storlek som i den första rundan.





När den andra satsningsrundan är klar, läggs ett fjärde gemensamt kort upp bredvid de andra. Detta kallas på engelska the turn. Gissa vad det är dags för nu? Dags för att satsa. Nu är emellertid satsningar och höjningar begränsade till den övre nivån av satsningsstrukturen. I vårt fall innebär detta att istället för att satsa och höja i nivåer om 2, så sker detta istället i nivåer om 4. Taket, d.v.s antalet gånger man kan höja och satsa är fortfarande detsamma.


Att checka är också fortfarande en möjlighet.


Visning av korten eng. the showdown

Till slut läggs det femte och sista gemensamma kortet upp. Detta kallas på engelska the river. När man väl har kommit hit bör det inte vara så många spelare kvar (om ens några). Satsningar och höjningar görs även här i nivåer om 4 (den övre gränsen) och det är även här möjligt att checka. När alla satsningar, höjningar och syningar är klara är det dags att visa korten (eng. the showdown). De spelare som finns kvar vänder upp sina kort för att se vem som har den bästa femkortshanden, skapad av de två hålkorten och de fem gemensamma korten. Femkortshanden kan därför skapas på ett av följande tre sätt: Båda hålkorten och tre gemensamma kort. Ett hålkort och fyra gemensamma kort.


Alla fem gemensamma korten (vilket kallas att spela bordet (eng. playing the board). Spelaren som satsade eller höjde senast är den som måste visa korten. På nätet innebär det att handen visas för hela bordet. Alla andra som fortfarande är med i handen har möjligheten att lägga sig, utan att visa handen för resten av bordet. (Många kortrum på nätet ger dig möjlighet att automatiskt kasta förlorande händer).

Av Johan Svensson - 16 juli 2013 21:45

Under de senaste decennierna har Texas Hold ‘Em varit den populäraste formen av poker på kasinon och i turneringar. Det finns flera orsaker till detta, men några viktiga delar av spelet är värda att ta upp direkt.


Det går snabbt. Eftersom det bara finns två mörka kort och fem gemensamma kort, går Hold ‘Em mycket snabbare än Stud- eller Omahaspel. Det innebär fler händer per timme, mer fart och mer spänning. Det är ”enkelt”.


Notera citationstecknen här.


Hold ‘Em kräver inte att man som spelare kontrollerar vilka kort som är i spel eller vilka som har slängts. Det gör att spelet är relativt enkelt att lära sig. Som du emellertid kommer att se, innehåller Hold ‘Em en subtil komplexitet. Det är dramatiskt. Det finns en anledning till att Hold ‘Em i princip är det enda spelet som sänds på TV. Att bluffa och att representera är vanligt i Hold ‘Em och i no limit-spelen är både aggressivitet och vilseledande spel viktiga vapen.


De mest prestigefulla professionella turneringarna är No Limit Texas Hold ‘Em och spelet har också passerat Stud som det mest populära spelet rent allmänt. De flesta hemspel som sätts upp idag är Texas Hold ‘Em. Hur det fungerar Hold ‘Em använder en standardlek med 52 kort utan jokrar. En speciell knapp (eng. button) stor som en snusdosa används för att visa vem det är som ger varje hand.


 


På nätet delas korten ut av själva programvaran, men knappen visar den relativa positionen mellan spelarna vilket är väldigt viktigt. Knappen roterar medsols runt bordet allteftersom spelet fortskrider. När en hand är klar, flyttas knappen till nästa spelare till vänster. På nätet används en slumptalsgenerator för att blanda leken för varje hand. Den leken används bara för just den handen och sedan ”blandas” den om för nästa hand.


Låt oss anta att en ny turnering startar. Vem som ska ge, utses genom att alla får ett slumpmässigt valt kom där den som får det högsta kortet också får knappen. Skulle flera spelare få lika kort så avgör färgen på kortet enligt följande ordning: spader, hjärter, ruter och klöver.


Detta är ett av de få tillfällen i poker där det finns en rangordning mellan färgerna. När man har bestämt vem som ska ge/vem som ska få knappen så blir spelaren direkt till vänster om den som ger ombedd att satsa den lilla mörken. Den är som regel lika stor eller mindre än hälften av den lägre insatsen i ett limit-spel. I ett 2/4-spel, är den lilla mörken 1. Spelaren till vänster om den som lägger den lilla mörken, måste satsa den stora märken.


Som du kanske misstänker så är den stora mörken lika stor som den lägre insatsen i ett limit-spel eller dubbelt så stor som den lilla mörken. I ett 2/4-spel, är den stora mörken Storleken på mörkarna är bara riktlinjer och varierar beroende på vilken nivå man spelar och vilken struktur spelet/har. I pot limit-och no limit-spel, är mörkarna godtyckliga och sätts på olika nivåer för att passa olika plånböcker.


I ett vanligt kortrum så brukar man hitta pot limit- eller no limit-spel som börjar .25/.50 och går upp till 200/400. I turneringar så ökar mörkarna med vissa intervaller.


Slutligen kan det vara så att om du hoppar in i ett pågående spel så har du oftast möjlighet att lägga en extra mörk motsvarande storleken av den stora mörken och därigenom delta i spelet med en gång eller också vänta tills det blir din tur att lägga de vanliga mörkarna.

Av Johan Svensson - 28 juni 2013 08:15

Ett ofta förbisett men mycket roligt kortspel är 21. Detta enkla men hasardfyllda kortspel spelades troligen i någon form redan på 1310-talet och tidigare än så via tärning, som soldaterna gjorde på torget i Siena.


På amerikansk engelska heter spelet Black Jack beroende på att de svarta knektarna i tidig poker användes som vilda kort, innan jokern blev uppfunnen. På franska heter spelet "vingt-et-un", på engelska "pontoon" som är en från första världskrigets skyttegravar hämtad förvrängning av det franska ordet.


Spelet nådde en litterär förankring under mitten av 1700-talet då det spelades flitigt vid det franska hovet. Madame Dubarry liksom senare kejsaren Napoleon spelade gärna tjugoett, omväxlande med t.ex whist och det mer utstuderade hasardspelet Farao. Dubarry efterträdde Madame de Pompadour 1764 som Ludvig XV:s älskarinna, båda väl bekanta med kortspel.


Några regler

Den svenska varianten är något annorlunda än den kontinentala, den som spelas t.ex på kasinon. Men vi håller gärna på det svenska. Syfte: 21 poäng eller nå högsta poäng under 21. Den som far mer än 21 poäng törlorar sin insats. Kort: En vanlig kortlek med 52 kort. De klädda kortens valörer är: ess fjorton eller ett, kung tretton, dam tolv, knekt elva poäng, nummerkortens värde är lika med deras antal prickar.


Antal spelare: Minst två och kanske mest åtta. En spelare fungerar som "bankir", en roll som spelarna kan turas om att ha. Det är en fördel att vara bankir eftersom man då statistiskt sett har fler chanser att vinna. Bankiren är hela tiden i aktion gentemot de olika spelarna, som var och en får vänta på sin tur.


Spelet börjar lämpligen med att man "lyfter" om vem som ska börja vara bankir, högst kort får den förmånen (ess räknas lägst). Given: Bankiren lägger en summa som bank mitt på bordet. Därefter delar han ut ett kort till varje spelare. Korten läggs på bordet framför spelarna, med baksidan upp.


Spelet: Man kan se spelet som en duell mellan två spelare, bankiren och en av spelarna, i tur och ordning. Bankiren börjar med spelaren till vänster om sig, medsols. Spelaren ser på sitt kort och lägger ett belopp framför sig på bordet, högst detsamma som bankens. Alla bör gemensamt före spelet ha beslutat om maximi- och minimiinsatser.


Spelaren kan nu antingen förklara sig stå nöjd eller begära ett eller flera kort. Att stå nöjd innebär att man är nöjd med det man har. Spelaren ser på sitt/sina kort utan att visa dem för de andra. Vi antar att spelaren begär ett nytt kort. Summan av korten kan nu vara: mer än 21 poäng, dvs. spelaren spricker, visar upp sina kort och förlorar insatsen till banken, 21 poäng, spelaren visar upp korten, behåller sin insats och får lika mycket därtill ur banken, mindre än 21 poäng.


Spelaren kan då förklara sig nöjd eller begära ytterligare ett kort (och kan fortsätta så) tills han eller hon antingen spricker, får 21 eller får en mindre totalsumma men förklarar sig nöjd. När spelaren förklarat sig nöjd ska bankiren "straffa spelaren", dvs. spela ut egna kort. Bankiren drar önskat antal kort från leken, ett efter ett, och lägger alla med framsidan upp: Får bankiren 21 har spelaren förlorat sin insats.


Om bankiren får mer än 21 har spelaren vunnit sin insats och lika mycket därtill ur banken. Om bankiren ställer sig nöjd visar spelaren upp sina kort. Den som har högst poäng vinner, har de lika vinner bankiren. Bankiren fortsätter så med nästa spelare.


Pengarna på bordet ligger kvar så länge samma bankir är verksam. När omgången är klar stoppar bankiren pengarna, "banken", i fickan och en ny bankir börjar på ny kula med egen satsning, en ny bank. Att vara bankir är fördelaktigare än att vara spelare, främst genom att man vinner varje gång bankiren och spelaren har samma poäng.


Dessutom är det ju så att motspelarens insats stannar kvar i banken varje gång spelaren "spricker". Bankiren fortsätter spela i tur och ordning med spelarna runt bordet, normalt i tre varv. Därefter är det nästa spelares tur att vara bankir. Det kan bli bankirbyte också om banken sprängs, dvs, om någon satsar lika mycket som finns i banken och vinner. Eventuellt kan då regeln gälla att bankiren kan välja mellan att satsa en ny bank eller att lämna över uppdraget.


 


Bankiren delar ut kort från lekens ovansida, med baksidan alltid upp, så långt den räcker. Det understa kortet används inte. När leken är slut samlas korten ihop, blandas och kuperas. Några extra regler En spelare som får sammanlagt fem kort och fortfarande inte nått 21 anses som vinnare på samma sätt som om han fått 21.


Två ess utan andra kort räknas som 21. En spelare som får ett klatt kort (knekt — ess) kan välja att begära bara ett extra kort. Han får kortet med baksidan upp och ser inte på det. Sedan spelar bankiren och när denne är klar vänder spelaren upp sina båda kort. Om både spelare och bankir har lika värde, även över 21, vinner spelaren.


Rekommenderad vidareläsning

För dig som vill spela blackjack på nätet - och verkligen vill maximera dina chanser att vinna, rekommenderar vi att du klickar vidare till den här sidan om blackjack, som är en lysande guide till hela spelet. Glöm inte att kolla in blackjackskolan här, som är ett tiostegskurs till att spela spelet genom att räkna kort och vinna massvis med fördelar mot kasinot. Och du: det är inte speciellt svårt att lära sig, vad du än tror. Läs - och lär! 



Finesser i spelet

Problemet med blackjack är att avgöra när man ska stå nöjd. Risken med att stanna vid ett lägre tal måste vägas mot risken att det extra kort man begär ger en summa över 21. Både bankir och spelare löper samma risk och en bluff från spelarens sida kan ge vinst om bankiren hamnar för högt.


En sjua, åtta eller nia som första kort är också fördelaktigt, då är risken mindre att man ska spricka på nästa kort. Tre sjuor (tre "sinkaduser") ger i vissa spel kretsar tredubbel vinst. Har man fått ett första kort på tio eller strax över kan det ldand löna sig att se om bankiren spricker.


Har man sjutto, arton poäng på hand kan det vara klokt att stå nöjd, risken är stor att nästa kort blir för högt. Som bankir bör man definitivt stoppa vid sjutton. På Internet eller i facklitteraturen kan man finna tabeller som visar de matematiska möjligheterna när man själv har visst antal poäng på hand kontra bankirens. Sådana tabeller kan vara till stöd men utgör ingen vinstgaranti. 

Av Johan Svensson - 3 juni 2013 23:45

Spelkort har under åren inte bara använts till kortspel. Under 1700-talet, då kortlekarna var en viktig del i vardagen, gavs många exempel på hur kartongstyva pappbitar med dekorativa inslag kunde användas till mycket. Spelkorten var t.ex behändiga som visitkort (inte minst förr då baksidan vanligen var dekorerad) eller som inbjudningskort.


Man kunde bygga korthus med dem, utnyttja dem i reklam eller som bokmärke. Husmor använde dem i praktiskt arbete som spolpipor vid vävning eller som nyststjärna, nystkrona, i stickandet av strumpor. Spelkort kan hittas insydda i klänningar för att bygga upp eleganta former. En svensk spelkortspionjär Under det intensiva 1700-talet tog den svenska produktionen av spelkort fart.


Myndigheterna främjade all inhemsk produktion som kunde ersätta import av olika slag. Varje försök att trycka spelkort hälsades alltså välvilligt av myndigheterna. Carl von Linné reste »å städernas uppdrag landet runt".


Under sin västgötaresa fick han bl.a uppleva en dag med kortspel på en surbrunn i Värmland. Det fanns en hel del pengar att tjäna. Importen var i början av 1700-talet över 20 000 kortlekar om året, främst från Rouen och Amsterdam.


En pionjär blev Leonhard Klinckowström, som under flera år i rysk fångenskap fått lära sig det som fängelserna på den tiden ibland producerade, nämligen spelkort. Han vände sig till myndigheterna hemma i Sverige och lovade billigare och bättre spelkort än de importerade. Han engagerade en tysk spelkortsmakare, Johann Gottlob Zimmermann, till sin fabrik på Drottninggatan 11 i Stockholm. Att starta en kortfabrik var ett dyrt företag, med kostsamma trä- och metallformar.


Trästockar för träsnittstrycket var dyra och måste hela tiden förnyas med skickligt hantverk. På 1760-talet införde Zimmermann troligen som den förste i Europa nyheten att de klädda korten fick dubbelbilder, spegelvända bröstbilder. Tanken var att en kortspelare som reflexmässigt vänder på ett kort när han får det på hand därmed avslöjar lite av vad som finns. Att vi i Sverige var så innovativa när det gäller kortlekar berodde kanske på att vi inte hade någon egen tradition att bygga på.


Flera spelkortsfabriker växte fram

I Stockholm fanns fabrikörer med namn som Tottie, Boh, Radick, storfabrikören Blomberger, som tillverkade 250 000 kortlekar under tjugo år, Jöran Lorents Hedman med den gustavianska tidens främsta fabrik. Hedman gick i konkurs 1770 i den ekonomiska kris som då rådde, men han startade om, öppnade ett populärt kaffehus med biljard och kortspel på nöjeslistan.


 



Men många spelkort tillverkades med dålig kvalitet: »dels af nog groft papper tillwärkade, dels illa sorterade, dels ojämnt skurne, dels ock fläckige«. Hedman började tjäna pengar igen, skaffade guldur och fick betala skatt för sidens bärande och tobaksbruk ... Ny konkurs 1803 och han dog utfattig 1812.


I landsorten fanns också spelkortsfabriker, t.ex Gother i Västerås och Strömbeck m. fl. i Gävle. Packhusinspektören Martin Neuman i Göteborg anställde vårdslöst nog den för stämpelförfalskning dömde Johan. Lindström. I Eksjö fanns Z.Z Kjellman, som klagade över dyra material. I Norrköping tillverkade Johan Kuhlman ett par hundra kortlekar i veckan.


Han ägnade sig åt illegal försäljning utan stämplar, så fabriken gick med vinst trots att man tryckte med trästockar på tre lager papper. Också Karlskrona, Nyköping, Laholm och Kristianstad hade egna fabriker. Kaffehusen florerade och biljardsalongerna drog kortspel till sig.


Myndigheternas dubbelmoral firade triumfer. Å ena sidan fann man glädje i att beskatta kortlekarna. Å andra sidan utfärdades förbud med täta mellanrum medan "frihetstiden" pågick för fullt. "Placat" utfärdades mot "Hwarjehanda otilbörligt Spel och Dobbel på Källare och CaffeeHus, så wäl som hemma i husen".

Skapa flashcards